Ska vi snacka sex?

Det börjar bli dags att ta upp frågan om sexscener på film och teater. En fråga som man inte hör pratas om särskilt mycket. Det finns en föreställning att skådespelare ska kunna slänga sig ut i en intim scen helt utan skyddsnät. En föreställning om att eftersom ‘alla vuxna redan vet hur sex går till’ behöver inte skådespelare någon extra kunskap eller träning. Eller är ämnet av för känslig karaktär att vi väljer att inte prata om det? Ändå tillhör de intima scenerna en del av en skådespelares arbete. I mitt arbete som regissör, skådespelarcoach och pedagog i scenisk gestaltning möter jag dagligen skådespelare. Jag vet hur sårbar en situation kan vara när det enda man har är sig själv som instrument. I bästa fall finns där en regissör som ger skådespelarna den respekt och tid de behöver. Men är det tillräckligt? Varför ger vi inte samma utbildning inför en sexscen som vi gör inför en slagsmålsscen.  Ska man dansa tango i en scen så tas det in en koreograf. Ska man slåss i en scen så tas det in någon som kan lära ut att slåss. Ska det däremot vara en intim scen så blir ofta skådespelarna ofta lämnade till sig själva.

.

Jag hade möjligheten att ha Ita O’brien som lärare och mentor under mina år i London. Ita är i grunden movement director men kallar sig idag även för intimacy director. Hon har under det senaste året arbetat fram riktlinjer för sexscener för att förhindra exploatering.  Utifrån dessa riktlinjer har hon satt ihop workshopen “Sex on Set”, som just tränar skådespelare i intima scener. Under ledning av Ita jobbar skådespelarna på att skapa en öppenhet,  överenskommelser och att alla parter vet vad som händer i varje steg. Dessa faktorer gör skådespelaren mindre sårbar och har möjlighet att själv styra över den aktuella scenen.

Itas och hennes agency Carey Dodd Associates mål och hopp är att nå hela England så att så många som möjligt så att både film- och teaterindustrin antar deras nyckelprinciper vilket är  “transparens, öppenhet, överenskommelse och samtycke”.  Min förhoppning är att Itas arbete i England kan starta en diskussion här i Sverige om hur vi ser på intima scener i vår egen bransch och hur vi ska skapa en tryggare miljö för skådespelare.

Tack och hej från Malin!

 

 

 

ATT SPELA BERUSAD FRAMFÖR KAMERA OCH PÅ SCEN

För någon vecka sedan kom en skådespelare till mig och frågade om råd hur hon skulle spela berusad av alkohol på ett ärligt och autentiskt sätt. Anledningen var att hon var inbokad på en casting där hon fått en tydlig instruktion om att hon  skulle vara ‘lätt’ berusad. Inte en helt enkel sak att göra autentiskt. Det är lätt att låta berusningen ta över och hamna i fokus istället för själva berättelsen. Här är det viktigt att låta berättelsen vara drivande. Text- och karaktärsanalys måste därför ske ‘i nyktert tillstånd’ och vara fullt utforskat innan du tar dig an känslan av onykterhet.

För ett par år sedan satt jag som aktiv observatör till Ivana Chubbuck på hennes veckolånga besök i London. Det var en intensiv och omtumlande vecka. Med inspiration hämtad från Stanislavski och Strasberg har Chubbuck utarbetat en metod där skådespelaren med hjälp av ett tolvstegsprogram utgår från egna erfarenheter och händelser för att nå ett mer autentiskt uttryck. En metod som inte är helt oproblematisk då metoden bygger på att skådespelaren hämtar sanna känslor genom att minnas och återuppleva tidigare, ofta traumatiska, händelser.  Det finns mycket i Chubbucks metod som jag inte håller med om och som jag också diskuterade med henne i samband med vår vecka i London. Det finns dock ett kapitel i hennes bok The Power of the Actor som jag tycker är riktigt bra och användbart och det är när det kommer till påverkan av olika substanser. Här har hon arbetat fram olika övningar där skådespelaren genom fysiska övningar hittar sätt att nå en sann känsla av påverkan av substanser som alkohol, kokain, LSD, marijuana, opiater etc. Övningen jag tar upp här berör påverkan av alkohol.

Ivana Chubbuck workshop, London 2016

Enligt Chubbuck finns det tre olika sätt att framkalla känslan av onykterhet; genom ögonen, genom tungan eller genom benen. De olika elementen fungerar olika på olika personer och det är därför bra att testa sig fram. Viktigt är dock att inte testa alla tre övningar på en och samma gång då de kan ge dig en allt för stark påverkan. De vanligaste övningen är genom ögonen, sedan tungan och sist benen. Börja därför att testa övningen med ögonen. Om inte den fungerar går du vidare till tungan. Fungerar inte den så kan du slutligen prova benen. Viktigt att ha i åtanke är att påverkan, dvs onykterheten är sekundär och får aldrig ta över berättelsen. Därför är grundarbetet med texten det allra viktigaste och görs innan dessa övningar.

 

.

Så här går övningen till:*

Ögon
1. Utan att fokusera på något speciellt, suddar du ut din syn så att du ser suddigt. Var observant på att INTE korsa ögonen.
2. Tänk på verbet fokusera som ett substantiv-fokuset. Placera fokuset bakom dina ögonglober.  Förflytta sedan fokuset runt omkring hela ögongloberna tills det hamnar på dina pupiller. Ta din tid och låt fokuset riktigt glida runt på hela ögongloberna. Upprepa tre gånger. Var observant på att INTE låta fokuset gå genom dina öga då detta förmodligen medför att din syn börjar fokusera.
3. Gå runt i rummet en liten stund innan du släpper fokuset i ögonen. Om denna övning fungerar för dig kommer du nu känna dig påverkad av alkohol utan att du behöver tänka på det.

Tunga
1. Låt tungan vila avslappnat i munnen. Låt alla muskler i tungan slappna av tills tungan känns som gelé. Stick inte utan tungan utan låt den vila helt avslappnad i munnen. Tänk att tungan är mjuk, värdelös och oanvändbar.
2. Säg något med överdrivet uttalade ord, som att dina läppar måste kompensera för din tunga. Isolera dina läppar från din tunga och försök prata.
3. Upprepa ett antal gånger och låt gå. Om denna övning fungerar för dig kommer du nu känna dig påverkad av alkohol utan att du behöver tänka på det.

Ben
1. Ståendes, föreställer du dig att musklerna i ditt ena knä helt tappat styrka. Knät är formlöst och geléliknande. Du har svårt att stå eftersom musklerna i ditt knäs nästintill helt smält bort.
2.Använd nu musklerna runt om knät för att kompensera de obefintliga knämusklerna. Gå runt i rummet med känslan av att knämusklerna blivit till en slemmig massa och med känslan av att musklerna runt om knät får arbeta extra mycket som kompensation.
3. Gå runt i rummet en liten stund och låt gå. Om denna övning fungerar för dig kommer du nu känna dig påverkad av alkohol utan att du behöver tänka på det.

*Övningen är hämtad från Chubbuck. I. (2004) The Power of the Actor – The Chubbuck Technique. London. Penguin Books.

Tack och hej från Malin!

 

TOLV TOPP TIPS FÖR EN LYCKAD SELF-TAPE

Om du vill göra din self-tape hemma så kommer här mina 12 allra hetaste tips!


Det här behöver du:

  • en kamera
  • stativ
  • ljuskälla med varmt ljus
  • en dator och internetuppkoppling

Så här gör du:

  1. Använd en kamera med bra skärpa och bra ljudupptagning. Ibland kan det behövas en extern mikrofon. Testa dig fram för att se hur just ditt kameraljud låter.
  2. Rummet du är i bör vara tyst. Stäng fönster och susande datorer.
  3. Ha en ren och slät bakgrund, gärna en grå vägg, utan en massa objekt och tavlor som kan distrahera.
  4. Bilden ska vara i landskapsformat.
  5. Filma från huvudet och ner till bröstet om du inte fått andra instruktioner.
  6. Naturligt solljus från ett fönster fungerar bra.  Det kan dock vara bra att investera i en bra lampa. I Sverige är vi utan solljus stora delar av året och en bra lampa ger dig även möjlighet att göra self-tapes efter solens nedgång. Vår rekommendation är en LED belysning för ett varmt naturligt ljus.
  7. Titta aldrig in i kameran utan istället strax ovanför eller bredvid. Ett hett tips är att sätta upp en bild på ett par ögon bakom eller bredvid kameran om du inte har en motspelare. Det kan kännas skönt att ha för att fästa ögonen på.
  8. Om du har en motspelare med repliker så ska hen stå bakom eller bredvid kameran och prata lågt och neutralt. Det är du som är i fokus, motspelaren ska aldrig synas utan är bara där som stöd för dig.
  9. Bär enfärgade kläder utan tryck och dekorationer som kan distrahera.
  10. Använd sparsamt med rekvisita. Kom ihåg att det är dig som rollsättaren vill se.
  11. Döp filen till ‘förnamn_efternamn_roll_titel’. Detta är viktigt då rollsättaren ofta får in många self-tapes, ibland flera hundra. Då är det viktigt att hen lätt kan hitta ditt namn.
  12. Ladda upp filmen på vimeo eller youtube om inget annat är sagt. Sätt inställningen på privat eller lösenordsskyddat.
    .
    LYCKA TILL!

Tack och hej från Malin!