Uncategorized

Ska vi snacka sex?

Det börjar bli dags att ta upp frågan om sexscener på film och teater. En fråga som man inte hör pratas om särskilt mycket. Det finns en föreställning att skådespelare ska kunna slänga sig ut i en intim scen helt utan skyddsnät. En föreställning om att eftersom ‘alla vuxna redan vet hur sex går till’ behöver inte skådespelare någon extra kunskap eller träning. Eller är ämnet av för känslig karaktär att vi väljer att inte prata om det? Ändå tillhör de intima scenerna en del av en skådespelares arbete. I mitt arbete som regissör, skådespelarcoach och pedagog i scenisk gestaltning möter jag dagligen skådespelare. Jag vet hur sårbar en situation kan vara när det enda man har är sig själv som instrument. I bästa fall finns där en regissör som ger skådespelarna den respekt och tid de behöver. Men är det tillräckligt? Varför ger vi inte samma utbildning inför en sexscen som vi gör inför en slagsmålsscen.  Ska man dansa tango i en scen så tas det in en koreograf. Ska man slåss i en scen så tas det in någon som kan lära ut att slåss. Ska det däremot vara en intim scen så blir ofta skådespelarna ofta lämnade till sig själva.

.

Jag hade möjligheten att ha Ita O’brien som lärare och mentor under mina år i London. Ita är i grunden movement director men kallar sig idag även för intimacy director. Hon har under det senaste året arbetat fram riktlinjer för sexscener för att förhindra exploatering.  Utifrån dessa riktlinjer har hon satt ihop workshopen “Sex on Set”, som just tränar skådespelare i intima scener. Under ledning av Ita jobbar skådespelarna på att skapa en öppenhet,  överenskommelser och att alla parter vet vad som händer i varje steg. Dessa faktorer gör skådespelaren mindre sårbar och har möjlighet att själv styra över den aktuella scenen.

Itas och hennes agency Carey Dodd Associates mål och hopp är att nå hela England så att så många som möjligt så att både film- och teaterindustrin antar deras nyckelprinciper vilket är  “transparens, öppenhet, överenskommelse och samtycke”.  Min förhoppning är att Itas arbete i England kan starta en diskussion här i Sverige om hur vi ser på intima scener i vår egen bransch och hur vi ska skapa en tryggare miljö för skådespelare.

Tack och hej från Malin!